Amningen
Då är det en vecka sedan sam ammades, och det skönt för både mig och honom. Varit glad att jag har kunnat amma honom så länge, men har velat slutat ett bra tag nu. Och nu så har han inte visat något intresse så då var det ju ett toppenfälle att sluta. Men visst kommer man sakna det lite.
Idag känns det till och från som om det blåser storm ute, det knakar i varje knut i kåken och vill helst inte blåsa bort ute hehe. Ne men är nog inte så farligt. Jag och sam har precis vaknat, vilat en stund för vi vaknade tidigt i morse. Men i dag blir det nog en lugn dag, får se vad vi hittar på här hemma.
Den vackraste i stunden i livet var den då du kom
Kommentarer
Trackback
